whipstickagostop

 
Det är så skönt att känna solen mot ansiktet och bak i nacken. Det har varit så kallt och blåsigt de senaste dagarna, man har mest bara legat i någon konstig ställning i soffan och frusit och tyckt att allt är så trist och så hemskt. Och nu när solen äntligen närvarar och skänker oss sin värme och sitt ljus tänds en aning gnista igen och man känner att man kanske ännu lever på denna jord och inte irrar omkring i en helt annan galax. Så mycket lite sol kan göra ♥
De senaste dagarna har varit melankoliska, så jag ber om ursäkt för den kassa uppdateringen. På måndag börjar ett helt nytt liv i Helsingborg. Jag kom in på en reservplats vid Lunds Universitet så det blev till att ändra lägenhet och ändra motivationen. Jag hoppas jag gjort rätt. Jag är fruktansvärt utmattat.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Tårarna bara rann och jag blev alldeles svag i benen. Blundar välden? Eller blundar vi? Det förekommer sådant här varje dag utan att vi har en susning om det. Hur mycket är det regeringen döljer för oss? Vad är det för grymheter som pågår just i Sverige och våra grannländer som vi inte vet om, som vi inte FÅR veta om. Människan porträtteras i mina ögon som en best, en best vars enda uppgift är att döda och skada för egen vinst. Allting handlar om pengar, sedan vem som får betala spelar ingen roll, så länge vi själva får det bra. Det sorliga är att de som oftast faller offer är de mest försvarslösa. Varelser vi egentligen borde skydda. Jordens djur. Ni som sett dagens nyheter vet av vilken anledning jag skrivet detta inlägg. Den årliga delfin massakern i Japan.
 
        
                 För att läsa mer om The Cove dokumentären tryck här och här.

Jag tycker det är dags för oss att vakna en gång för alla och visa att vi inte tolererar sådant här! Hur många fler blodbad och offer måste det bli innan någonting görs och med görs menar jag stoppas, HELT! Är vi så hjärtlösa? Var har den mänskliga gnistan tagit vägen? Har vi verkligen blivit råa och hjärtlösa bestar? Jag vill inte tro att det är så, för en del av mig tror fortfarande på människans godhet och jag vet att om vi alla hjälps åt, på det bästa sätt vi förmår, kan vi åstadkomma en förändring, en förändring till det bättre. Så jag föreslår för er som vill och orkar, för er som fortfarande har ett hjärta, för er som fortfarande bär på den mänskliga gnistan och tror innerligt på den, för er som inte har ett huvud dränkt i egna intressen, ett huvud dränkt i pengar och materia att skriva på petitionen här. Känns kanske inte som så mycket och det känns kanske avlägset men det är någonting och tillsammans är vi starka! Så är det!
Men kom ihåg, det är inte bara Japan som står för detta hemska övergrepp, ta en noggrann titt på våra närmsta grannländer, oskyldiga är dem inte. Ondskan är precis runt hörnet.

In a way.

Så jävla seg, trött och depp. Those days, this day. Donno' why, kanske för att jag fick skura golven (skämt åsido, haha). Jag är inte trött för att jag inte sovit(feber kanske :o lol), somnade in till Alice i underlandet och vaknade mitt i natten av att datorn pep i mina hörlurar på ett ytterst irriterande vis. Den hade tappat kontakten med servern så filmen hade slutat spelas mitt i och gav ifrån sig det där avskyvärda ljudet! Inte trodde jag att AiU kunde vara så hemskt, lol. Måste rycka upp mig, orkar inte med mitt ständiga frånvarande, där men inte där, sover men är ändå vaken, palla. Sådana dagar behöver jag bara någon som kan ruska om mig och påminna mig om att jag fortfarande lever och att jag får ta och skärpa mig. Slap, slap! haha
Men nu är det peppet som får ta och skärpa sig för ikväll blir det tydligen partyparty! Elina drar med mig till något skumt ställe med massa chill folk.
N' I got a message to Jess n' Jimmy, hear me, hear me! Die Mannequin har släppt ny singel och spelat in en ny video, och det gillar vi! Care, damn den bruden är het (som vanligt)! Men ärligt tycker jag nog deras äldre stuff är bättre.
Och note to self är att jag måste börja greja med bilderna från festerna och greja ihop en ny header(ajemen!), kanske borde doppa huvudet i toalettsitsen med och sedan spola riktigt rejält, my hair's a mess(!), over and out!

Om inget annat.
Så har jag alltid mina krämbananer.

Jag dricker ur tekoppen men hela tiden är det samma mängd kvar.
Ögonpupillerna rör sig inte.
Kroppen vill bara tömma ut gårdagen.

Och sedan tar jag mig en återställare i en annan stad medans melodifestivalen slingrar sig runt mig likt en anaconda som sakta vill strypa mig med sin sjukt dåliga humor och musik. Efter att plågsamt lyssnat igenom alla låtar underhåller jag mig själv med att konversera med the children of the flowerage. Och mat och tårta, det är vad jag bjuds på. Och jag flyger upp drygt fem meter och äter tills jag nästan spricker.

Vi står där och dansar tills vi nästan svettats ut all vätska och är på gränser till dehydration. Fem sekunder senare fyller vi på våra kroppar med helt fel medicin och fortsätter mot samma dåliga slut.

 

Vi fick vår första filosofiska fråga. Finns Gud?
Jag är inte religiös på något sätt. Så mitt direkta svar skulle vara nej.
Men vad är gud?
Jag tror att allt som finns på denna jord tillsammans skapar en utomordentlig gud.
För vi är det som finns, och vi lever alla i hamonisk symbios tillsammans. 
Och det är jag själv som skapar min egna tillvaro. Med andra ord är jag min egna gud.
Det är bara jag som har kommandot över mig själv. Och det är bara jag som bestämmer i slutändan.
Och damen på kost och tränings föreläsningen sa att man ska gå minst 7500 steg per dag.
Då följer frågan, eftersom katter har fyra ben, räknas det som fyra steg? haha
Mycket sex i brödgången!
Jag har fortfarande ont i huvudet och är förkyld.

Igår tröst köpte jag ett par nya pumps för att lindra smärtan av att min kära far slängt mina älskade utslitna lackröda sneakers, may they rest in peace! De skorna har allt varit med om mer än de flesta människor har. Och igår vart jag duktigt, tog en lång promenad runt fiskebäck i den kyliga januarikvällen tillsammans med Elin och Rebecka. Jag tror mina fingrar blev till is på riktigt. Och det är inte kul, inte kul alls när man får för sig att kolla igenom gammla bilder. Nu ångrar jag mig mer än någonsin att jag färgade över mitt blonda hår. Hur kunde jag vara så dum, jag absolut hatar mitt hår just nu, det är fult, äckligt och tunnt. Jag har bara lust att ta pappas trimmer och raka av allt och börja om från början. Jag mår bara dåligt av det ändå.

            
                                                     Och jag saknar sommaren.

Som om någon sugit ur min själ, knycklat ihop den och slängt den dit jag inte kan nå,
som om någon sakta bryter ner mig i ett kar fyllt med frätande substanser
och viskar 'Du är det svarta fåret'.

Ett nytt år ses som något fräscht och rent, en början på något nytt, ett nytt liv. Men början på ett nytt liv kan ju bara ske om man raderar sig själv och återföds som något annat. Början på ett nytt liv betyder att det som hänt innan måste försvinna. Men det går ju inte. Det som har hänt innan kan inte raderas och bara för att det är ett nytt år behöver det inte betyda att saker kommer bli bättre. Däremot kan man se ett nytt år som en motivation för förändring, en chans att ändra på saker. Inte nödvändigtvis glömma det som hänt, utan ta lärdom och bygga vidare mot en förhoppningsvis ljusare och bättre framtid. Nyårslöften är bara att slänga i väggen. Om man verkligen vill något så gör man det direkt! Nu är vi ännu närmare framtiden och det är dags för avgörande val. Låt inte tiden rulla iväg, det är min hälsning till alla er.
För man ska ju ändå komma ihåg att det man egentligen firar är att det återigen blivit
1 januari och att vi nu är ännu närmare domedagen(för att vara lite positiv).
GOTT NYTT ÅR ALLA!

Min kväll ska spenderas med några av de allra bästa! Nyårsmiddag och fest hos Sandra, sedan skutta vidare till torget innan tolvslaget för att festa vidare tills jag stendäckar någonstans, förhoppningsvis i min varma säng, även om hemma inte är ett ställe jag vill vara på just nu.

Naturen är lat,
den tar alltid de lättaste vägarna.
Jag känner mig ett med naturen idag.