whipstickagostop

          
                                                Ingen är hetare än en naturvetare!

Och så kom den dagen jag sett fram emot i sjukt många år, studenten! Magen fylldes med små bubblande monster som bara väntade på att få hoppa ut och sprida sitt högljudda skrik över hela världen. Med en champagneflaska i vänstra handen och ett paraply i den andra begav jag mig i små trippande steg till champagnefrukosten. Alla var samlade, för en gång skull, sorligt nog den sista i våra naturvetarkarriärer på Gullmarsskolan. Vi skålade och sjöng för fulla halsar. Förbannat vare detta regn! Men det var inget som kunde tränga in i våra små hjärtan och förstöra den glädje som spreds i våra kroppar. Efter att ha druckit upp allt som befann sig i vår champagne flaskor sprang vi så att benen nästan lossnade till bussen som fick uthärda en 15 minuters färd med våra hesa röster i bakgrunden sjungandes studentlåtar lite halvlulliga. FY FAN VAD VI ÄR BRA! Väl framme vid skolan lyckas vi skickliga naturare smyga in i matsalen som ännu inte var öppen. Vi satte oss ner och jag upptäckt till min fullaste lycka att jag hade en blå visselpipa runt halsen! Och till allas förskräckelse började jag blåsa i den som jag aldrig blåst i en visselpipa förut! Framför våra stolar har mattanterna dukat fram räkmackor, jag äter såklart inte en ända bit utan rör om lite fint och dricker upp all cider istället. Dags att bege sig till fotograferingen! I korridorerna kan man höra glada naturare skrika för fullan hals och ta fram sina vackert gömda fickpluntor och lokaflaskor. Överallt möts man av glada miner och folk som sjunger med. Sedan påväg mot klassrummet, lärare Lena fäller några tårar när hon ger oss våra betyg och lärare Jan ler stolt när han trär de gula rosorna om våra halsar. NI ÄR DEN BÄSTA KLASSEN NÅGONSIN! Och vi kan inget annat än hålla med. Stolta samlas sedan alla studenter i korridorerna och i led tar vi oss fram till ceremonin sjungandes studentsången så som bara studenter kan! När då äntligen rektorn ber oss ställas oss upp och ta på oss våra mössor fylls salen av glädjetjut och en xtrem glädje som om här inget annat fanns än bara oss. Skriken fortsätter och alla sjunger med. En sådan lycka! Alla monstren i de lyckliga studenternas mager släpps lösa! Här finns inget imorgon, bara nu! Sedan marscherar alla klasser ut till sina utvalda låtar, självklart har naturarna än en gång överträffat sig själva och valt den bästa utmarschlåten, song 2! När vi äntligen officiellt blivit studenter marscherar alla studenter klassvis ut på trappan och sjunger allt vad de förmår för släktingar, vänner och familj. Sedan dyker vi ner i havet av människor med paraplyer och möts av glada miner, blommor och annat roligt som folk fått för sig att trä över våra halsar. Sedan tar vi oss alla naturare upp i vår lastbil och gör oss redo för en tur genom staden fylld men skrik, hopp och exctasy rus av all lycka. Regnet öser ner men det är ingenting vi märker! Champangen rinner över oss och vi hoppar i takt till våra röster. Det finns ingen annan, bara vi. Folk ler när vi åker förbi skrikandes och sjungandes på de välbekanta melodierna. Min visselpipsmusik och får gensvar av en annan visselpipa, mössor åker hej vilt ner i lera och vattenpölar på lastbilens flak. Folk blir bruna och folk blir dränkta av alkohol. IDAG REDLÖSA IMORGON ARBETSLÖSA!

Resten av dagen fylls av presenter och glada gäster, mat i mängder och alkohol i större. Studenter beger sig till Havsbadet för en sista måltid tillsammans och för att sedan dansa som om man inte dansat på flera år! Låt natten aldrig ta slut! Nää mina vänner, INGEN ÄR HETARE ÄN EN NATURVETARE!