whipstickagostop

Hemkommen från kalla Kläppen i Dalarna. Vädret var helt på vår sida. Stora som små snöflingor dinglade ner från skyn och täckte våra kläder tills vi blev alldeles vita, varm choklad med grädde fick värma våra kroppar när vi förfrusna sprang in mot värmestugorna efter en hel dag i backarna. Lyckan att sätta det där tricket, lyckan att känna vinden ta tag i ditt hår när du susar ner för backarna och känner hur du och brädan blir ett när ni flyter fram på nyfallen snö. Då vet man att allt är precis som det ska.


cold winter midnight smoking in the backyard and feeling the cold breeze on your skin.


                                                    when cold winter comes.


                                           thinking outside the box.


                           reaching for the goal with the flag in my hands.
 

                       

                                           snow, presents and parties.



                                                        the team ♥

           
                                                              Pic: we heart it ♥

---

Yes, så kom äntligen dagen innan den 20 december. Tiden gled förbi ganska så fort, som den för det mesta alltid gör i och för sig, for better or worse. Imorgon tidigt kommer vi börja åka på de snöiga vägarna genom skog och städer mot Kläppen, härligt! Jag är hemkommen den 27 igen. Nu ska jag nog fortsätta packa och sedan ska jag springa i snön påväg till Elin.

       
Imorgon far jag till köpenhamn med klassen. Jag måste packa och jag måste ner till ica för att köpa fika. Vi kommer stanna i tre dagar och vi har ett schema fullspäckat med saker som våra lärare tycker vi ska hinna med. Jag drar med mig högtalare och en mini-DVD. Här ska det spelas nintendo och lyssnas på hög musik innan utfärd!
Lena har förutspått att vädret kommer bli mulet och kanske lite regnigt, men jag håller tummarna för motsatt effekt. Solen ska fylla våra bröst med lycka och hålet ska fyllas med söt sirap och regnbågsfärgat glitter! Försök se saker lite mer från den danska sidan, höhö.

Solen steker het på snö och backar. Smält vatten forsar genom skogarna. Överallt är det folk utan jackor och glada miner. Inte konstigt att man längtar tillbaka. Inte konstigt när allt ibland bara är skit. Inte konstigt alls. Frihet och den där varma känslan i kroppen.


                                          
                      

                                            
                       

     

 Och för övrigt mår jag skit för att jag var tvungen att avboka min tatueringstid för imorgon. Och så sent sen!  Arbete har lagts ner på något som kommer vara det snyggaste som någonsin kommer att pryda en kropp. Dåligt samvete tror jag det kallas. Men i augusti kommer den definitivt att göras.
Nu borde jag plugga lite psykologi(prov på fredag) och senare kolla igenom Gias och Emmas arbete än en gång till oppositionen imorgon. Och jag ursäktar så mycket för den grymt dåliga uppdateringen, har inte haft tid att sova ända sedan jag kom hem, höhö.
Nu ska jag gå och dränka den ledsna känslan med lite godis. Eller glass.

Utbrister jag i hoppbacken utav synen av massa klimakteriekvinnor och män i medelålderskris som fått för sig att testa på hoppen i 1 km/h. Helt okej tycker jag. Dock inte när jag ska hoppa och behöver fart. Och det är inte heller helt okej att bara dyka upp framför mig.
Ur tomma intet kommer ett förslag från pappa om att jag ska bli snowboardinstruktör som styrelsen(som han för övrigt sitter med i) i den klubb som vi åker och umgås med har lagt fram. De har ingen snowboardlärare och jag är den som åker bäst i klubben, jag får inget betalt, det är mest en kul grej och lite coolt är det, så jag tackade ja. Och de ska skicka iväg mig på kurs någon gång i framtiden. Hela idén med den här klubben är att umgås och ha kul med folk från bosnien. Det är ett sätt för ungdomar att lära känna sin kultur och sina rötter. Och självklart för de äldre att partaja loss och kliva ur sin depression som kriget och allt som gått förlorat har skapat. Sista dagen konverterade min bror till snowboard och jag tror han är lite fast. För att citera Helena "Jag kanske är en naturbegåvning i snowboard!" men jag tror seriöst att min bror är en gnutta naturbegåvning. Det är helt sjukt vad fort han lyckades åka upp med liften och susa ner för backen. Eller så är jag bara en bra lärare, höhö. Under denna vecka har jag även märkt hur jämnåriga ungdomar ligger efter i sin mentala utveckling. Det kändes som om jag var tillbaka i sexan igen. Det var samma slags dramatik och samma slags beteende som jag valde att hålla mig utanför. Sådant folk intresserar inte mig. Tjejer som anser att det viktigaste är att vara populär och som inte vill ha med dig i deras så kallade "innegäng" om du inte tycker som dem. Sådan är inte jag. De märktes ganska så direkt att dem ogillade mig. Det märktes av det faktum att de inte sa ett ord till mig förrens de blev tilltalade. Intimidated kanske? Och jag märkte vad för slags folk de var redan första gången jag såg dem. Jag har inte samma syn på livet och det märks att de är ganska så naiva och har missat hela poängen med att leva. Jag är tacksam för alla mina vänner, de är äkta. Och något annat som är fegt och barnsligt är när man snackar skit om någon och tycker att personerna i fråga har helt fel men sedan ändå väljer att vara med dem. Ibland är tjejer helt hopplösa. Jag valde att ta avstånd från brudarna som fick mig till att vilja spy.
För övrigt var veckan helt fantastikt. Snövitsnö så långt ögat kan nå och så kallt att snoret fryser. Jag ville inte åka hem, inte riktigt än. Men sedan brister pappa ut med nyheten att vi ska tillbaka till påsk igen, och då kändes det genast bättre. Efter en kopp med het choklad och grädde for vi hemåt med Janis Joplin i högtalarna.



                                                Me & my crew<3