whipstickagostop

Jag dricker ur tekoppen men hela tiden är det samma mängd kvar.
Ögonpupillerna rör sig inte.
Kroppen vill bara tömma ut gårdagen.

Och sedan tar jag mig en återställare i en annan stad medans melodifestivalen slingrar sig runt mig likt en anaconda som sakta vill strypa mig med sin sjukt dåliga humor och musik. Efter att plågsamt lyssnat igenom alla låtar underhåller jag mig själv med att konversera med the children of the flowerage. Och mat och tårta, det är vad jag bjuds på. Och jag flyger upp drygt fem meter och äter tills jag nästan spricker.

Vi står där och dansar tills vi nästan svettats ut all vätska och är på gränser till dehydration. Fem sekunder senare fyller vi på våra kroppar med helt fel medicin och fortsätter mot samma dåliga slut.